Det finns bara en sak som är jobbigt med att vara vegan. Ångesten. klockan är snart 1 på natten och jag kommer inte sova en blund ikväll (om jag inte gråter mig trött). Det slog mig helt plötsligt att hur ensam jag faktiskt är. Varje dag ser jag min rumskompis äta djur när jag åker hem till familjen ser jag dem äta djur, och enligt dem gör de inget fel. De kallar sig för djurvänner fast med en tallrik full med djurLIKdelar. DE säger att "det var en glad gris", "Människan är överst på näringskedjan", "DE får ju iallafall gå ute på sommaren". KAN NI INTE FATTA att djur har samma rätt att leva som vi? Vi människor äger inte jorden utan vi delar den andra djur. Människor är fucking parasiter gjorde för att förstöra. Jag är omringad av människor som vägrar att inse att produkterna på tallriken en gång har varit levande och att de har betalat för att ta död på dem. Hade jag inte varit så emot att ta sitt liv så hade kanske det varit en utväg, för ångesten jag lever med dagligen kommer aldrig att försvinna. Så länge människor äter djur så kommer jag att lida och jag gör det med ett leende och i tystnad. För jag vill inte vara den jobbiga veganen, jag vill inte förlora vänner och familj. Så då får jag fortsätta att lida i tystnad med vetskapen att iallafall inte jag bidrar till djurs lidande även om nära och kära gör det. Jag kommer ALDRIG att gå tillbaka till att äta kött, ägg, honung och mjölk produkter eller köpa produkter gjorda av djur. Skulle aldrig kunna leva med vetskapen att ett djur fått lida, igen, för att jag ska kunna äta/bära dem.